Site Loader

About the Author

Jessica Fuchs

Photographer

Facilisis nec, atque unde? Amet pariatur? Venenatis sollicitudin! Exercitationem sunt

Vildkatter kattungar

För ca 2,5 år sedan ringde jag till Kattkommando Syd (KKS) för att be om hjälp åt en vildkatt. Jag hade sett den i skogen bakom vårt hus vid ett flertal tillfällen och den såg verkligen hemsk ut. Väldigt mager och eländig.
Jag började med att skriva till dem på Facebook. Fick då instruktioner om att jag skulle börja mata katten så att det skulle bli lättare för dem att fånga in den. Jag skulle också ringa ett visst nummer och anmäla ärendet. Jag gjorde allt som jag blev tillsagd eftersom jag ville hjälpa katten.

Så fort den såg mig ute så sprang den iväg. Ca 20-30 meter längre bort stannade han till för att se om jag jagade honom. Jag hällde då ut mat på vår gräsmatta från hög höjd så att katten skulle se att det var nåt jag hällde ut där. Sen gick jag in igen.
Jodå, lite nyfikenhet fanns allt 🙂  En stund senare var maten borta.

Tiden gick och katten kom hit mer och mer för att få mat. Var gång jag såg honom så fick han mat av mig, Efter nån månad så ringde jag KKS igen för att höra när de planerat att komma och fånga in honom. Hon som svarade i telefon visste inte men jag fick ett par telefonnummer att ringa. Det hela slutade med att jag ringde till varenda katthem inom några mils radie. Det visade sig att det var inte nån av dem som tänkte hjälpa honom. 🙁 Jag blev så fruktansvärt arg och ledsen av flera olika anledningar.
Av denna anledning kommer jag aldrig att skänka mer pengar till dem.
När jag väl börjat mata katten så kan jag ju inte sluta med det. Nu 2,5 år senare så matar jag fortfarande samma katt. Nu är han inte lika rädd för mig.

Jag antar att han har blivit pappa också….  jag har sett en svart/vit hona vid ett par tillfällen under åren som gått. Hon är väldigt skygg och springer iväg så fort hon ser mig. Nu har hon kommit hit med sina kattungar. 4 små söta svart/vita kreationer  🙂

Då får ursäkta de dåliga fotona. De är tagna med mobilen genom ett fönster. Går jag  ut så springer de iväg.
De är inte här varje dag men nu har jag sett dem vid ett flertal tillfällen. Finns det rester kvar i matskålarna så äter de upp det. Det är roligt att se hur de studerar sin mamma och pappa för att lära sig och ta efter dem. De busar och leker med hasselnötter, blomblad och löv som trillat ner på terrassen.  <3

 

 

Jessica

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *