Ceasar

Min älskade Ceasar dog. 🙁 Därför tyckte jag att det var ett hemskt avslut på förra året.
Jag tappade all lust att julpynta och fira jul överhuvudtaget.

Jag fick inte honom till att äta längre. Jag tyckte det var konstigt eftersom han alltid varit så matglad.
Han magrade mycket och efter ett antal besök hos olika veterinärer så visade det sig att han hade en mycket stor inflammation i bukspottskörteln.
På slutet så räckte det med att jag visade honom en påse med mat så klöktes han.

Veterinären sa att han måste läggas in på sjukhus och sondmatas. Hon berättade hur behandlingen skulle gå till och att han måste sövas ner. Hon var dock väldigt osäker på om han skulle klara av behandlingen eftersom han var så dålig.
Ceasar var väldigt skygg och rädd. Dock inte gentemot mig och min man men om det kom folk hit för att hälsa på så gick han iväg och gömde sig. Oftast under sängen. Detta blev lite bättre de senaste åren.

P.g.a. hans rädsla så ville jag inte tvinga iväg honom till sjukhus igen med risk för att han skulle ligga där ensam och rädd när han dog. Därför tog jag beslutet att han skulle få somna in hemma på sin favoritplats. På mattan under soffbordet i vardagsrummet. Det var hemskt. Jag grät floder och gråter fortfarande ibland.
Jag fick i alla fall 16 år med min älskade vän. Världens finaste och mest förståndiga katt.  ❤

Du värmde mig när jag frös.
Du lade en tröstande tass på mig när jag var ledsen.
Du hälsade alltid på mig när jag kom hem.
Du skulle alltid ligga vid mitt tangentbord och gärna trycka på några knappar också.
Du lekte kurragömma och tafatt med mig.
Du öppnade alltid dörren till toa när jag var där.
Du showade och busade med saker och fick mig att skratta.
Du tog hand om alla kattungar jag kom hem med. Såg till att de var rena och de fick sova vid din mage.
Älskade Ceasar vad jag saknar dig! ❤
Vila i frid min underbara vän.